Just nu har jag precis sett klart första Pirates-filmen i väntan på att Jim skall komma hem från stan. Jag mötte upp Rebecca i förmiddags på hennes nya jobb, Espresso House, och fikade lite innan hon följde med hem till mig. Blev lite stuvade makaroner och köttbullar och tofuglass. :)
Måste även nämna, mest intressant för andra mammor eller blivande kanske, att min depression som jag fick efter förlossningen har kommit tillbaka. Vet inte om det beror på att stressen med flytten har släppt eller för att Eleonor sover sämre på nätterna och att det då skulle påverka mig. Mina p-piller kanske rör om i min hormongryta också, jag vet faktiskt inte. Men tycker att det är viktigt att man är öppen om det så man inte bär det inom sig till den dagen det rinner över.
Jim har varit väldigt förstående och försöker avlasta mig med Eleonor på nätterna så jag får sova. Känns super egocentriskt eftersom han måste upp och jobba alla vardagar men det är väl bättre om jag mår bättre när jag ska ta hand om lillan.
Tror många har fördommar mot de som får depressioner eller rättare sagt säger öppet att de har det. Jag hade det själv innan jag hade kommit till ca mitten av graviditeten, då började jag känna av nedstämdhet och trötthet. Men då hade man ju bara sig själv och Jim att "ta hand om". Nu måste man vara någorlunda på bra humör om man skall kunna ta hand om sin solstråle som skrattar och busar hela tiden. Och det blir man ju också, hon hjälper en igenom vissa dagar då det känns tufft vilket är helt underbart!
Det många missuppfattar är att de tror att man går runt och tänker negativa tankar av egen vilja och att man bara behöver ändra inställning eller "gaska upp sig". Men det fungerar inte så. Det kommer som en våg över en, helt plötsligt så känns dagen jobbigare och jobbigare tills man nästan gråter av hopplöshet. När man skall förklara för sin stackars sambo varför man gråter eller är nedstämd så försöker man komma på en anledning. Men det går inte, man vet inte varför det bara känns tungt.
Missförstå mig inte nu, jag är glad och aktiv största delen av dagen, men jag tycker att det är viktigt att andra människor vet att jag känner så här och att det inte är något ovanligt. Fast jag känner att jag hade sökt professionell hjälp om jag inte hade haft Jim, underbara kompisar och familj som stöttar mig som de gör. Tack för att ni finns där för mig!
Lite gladare nyheter; diskmaskinen kommer på måndag, hoppas jag hinner med ännu en barnvagnsprommenad också. Rebecca fyller 21 år och min farfar fyller 86 år på måndag. På tidag är det Alla hjärtans dag, så jag hoppas på någonting romantiskt.. På kvällen på tisdag kommer min bror upp och stannar till fredag. Då är det även födelsedagsfest :)
God natt!
Ps. Tände ett ljus i kyrkan idag för mormor, hon gick bort för två år sedan idag. Vila i frid.
